Jag hade några fantastiska minuter i morse. Först kollade jag på
Simon Reeves underbara reportage från Grekland, 2015. Vilken journalist. Äntligen någon som kan komplicera ett reportage och man slipper den här enfaldiga svenska journalistiken där bara en sak kan sägas, vare sig det är " Meetoo", invandring eller vad det nu är. Reeves tar itu med det grekiska, dubbelmoralen, de rikas utsugning av Grekland, den dåliga skattemoralen, den fruktansvärda flykten till de grekiska öarna från Syrien, mänskligheten, den ofta sunkiga kvinnosynen bland flyktingar, allt drar han igenom. Makalöst bra.
Sedan blir det ännu bättre. Läser och kollar i Vårt 80-tal, en helt makalös bok om en del av 80-talet. Så ömsint, så rolig, så fina bilder, men det jag slås av är just människorna, deras vackra, milda, ömma ansikten. De lever, det pågår något, de har en dröm. För mig som fotograf är det så skönt att se något som inte är stiliserat, som handlar om något, som inte är några tillskruvade kuk och fittbilder i värsta hårda photoshopgenren. Underbart. Sensuellt, politiskt, år 2017 års bästa fotobok.
