onsdag 31 januari 2018

I sommarens bleka höst



 Det var på Noheden jag började fotografera natur. Det fanns inte så mycket annat, ett litet hus, ett uthus, några knäppa grannar och en evig längtan till ett vettigt kafé.


Jag hade länge en idé om att göra en bok om Sörmland. Det blev inget. Jag fattade inte att allt handlade om kärleken till min fru, som då ännu inte var min fru.



 Vyn på morgonen var nog en av de vackraste jag sett. Rummet hade tre fönster, alla lika magiska.


 Kvällarna var antingen ljusa eller svarta. Det stod alltid ett träd och skymde eftermiddagsljuset då vi skulle äta på kvällen.


 På söndagarna slog kyrklockorna vid 18 precis. Det var då jag hällde upp mitt glas rött.


 Varje morgon då jag gick ut och pissa vid 0600 så såg jag det här. Ofta blev fötterna lite blöta av daggen och sedan gick jag in och la mig bakom min varma kvinnas kropp.


 En av de sömnlösa morgnarna.


 Jag har alltid gillat utedass.


 Vårt hus var litet, ett rum och kök. Jag la mig ofta i den stora Volvons baklucka och låtsades att det var ett extra sovrum.


 På mina eviga cykelturer såg jag mycket sånt här.


 Zingo, vår katt, var som en fjunig idiot bland de grymma lokalkatterna. Han fick fett med spö
.

 We gjorde en egen dusch. Hon är alltid full av idéer, men många funkar inte riktigt som hon tänkt sig. Den här duschen var ett rejält fiasko.


 Jag hade min kanot. Jag är uppväxt med kanoter och segelbåtar. Mina grannar var några av världens bästa OKseglare och själv är jag Norrlandsmästare i Flying Dutchman.


Min fru älskade vårt ställe. Jag älskade att vara där med henne. När hon åkte till Stockholm och jag blev ensam fick jag lappsjuka direkt.


 Det finns alltid fiender överallt.


 Varje morgon var en slags lycka.


 Vi badade i sjön. Det fanns mycket orm i gräset. Det sa jag aldrig till min blivande fru.


Boxhandskarna hittade jag på loppis. Vet inte varför jag köpte dom?


  Kanske var det Strömholm som inspirerade till den här bilden?
Jag klippte gräset en gång i veckan. Det tog exakt en timme och jag öste på non stop. Det var en slags mätare av flåset. Min blivande fru plockade sniglar, det kunde bli några hundra på en dag. Vi samlade dom i en hink och hällde på hett vatten. Min ogifta fru sa alltid: Det är dom eller vi.