Vinst o förlust...
Funderar på det anonyma. Hur gör man för att fotografera anonymt idag då alla fotograferar och då menar jag alla, överallt. Det är bara berättelsen som gör att jag vill plåta, att min professionalism gör att jag sätter samman en historia där ute. Jag har en tanke, en idé, har ett slutmål i tanken då jag lyfter kameran. Det är väl den enda motiveringen jag har. Att bygga ihop en massa små historier till en större.
Kamprad gjorde ju en fantastisk grej, sedan hade han ju nazzesympatier också men det är inte det jag tänker på mest, utan hur fruktansvärt omodern Ikeatanken är. Vi ska köra bil till ett ställe, köpa värsta slit och släng, snacka om att vara i konflikt med tiden och miljön. Sånt som Ikea är ju helt ur tiden. Detta köpande av krafs och skit då man egentligen behöver en säng. Jag har byggt ihop mycket Ikeaskit i mina dagar. Kvaliteten har ökat enormt, men fortfarande finns det så mycket man köper på Ikea som är ren skit, som aldrig skulle ha producerats om man tänker i slit och slängtanken.
I min värld är redan Ikea omodernt. Numera ångrar jag mig varje gång jag åker dit och handlar och ser vilken skit jag släpat hem, typ en byrå som man knappt kan använda för den är av så usel kvalitet.
Egentligen är min värld helt fel. Min dröm är bara två tre skjortor, några möbler, lite böcker, enkelt som fan och hög kvalitet. Inte handla, men min bror som hade skoaffär brukade säga till mig: Om alla var som du så skulle inga affärer överleva.
Vad skulle jag svara på det? Vad är alternativet till konsumtion? Hur ska man ställa sig till att Telia säger sig ha trehundra millioner mindre i vinst detta år och måste avskeda folk. Varför måste de stora företagen ha en sådan enorm vinst hela tiden? Varför måste ständigt de som arbetar på golvet gå medan utdelningen till aktieägarna ständigt ökar trots sämre år. Det är något med bananerna där som inte riktigt går ihop i min hjärna.
