lördag 27 januari 2018

Tiden o åldern



Man kanske skulle klättra upp i en stolpe och skrika? Jag går gatan långsamt framåt och försöker få tag på de tankar som korsar min lilla hjärna. Den första tanken är: Hur ointresserad jag blir av umgänge, möten, familj och vernissager då jag blir äldre. Jag är nästan hellre ensam. Faktum är att jag föredrar att sitta ensam och fika lika ofta som jag gillar ett kortvarigt sällskap. Samma gäller att äta lunch. Middag däremot, då man kan ta ett glas vin, är lättare i sällskap.

En sak som alltid har varit viktig för mig är att skriva dagbok. Nu har jag slängt 20 års dagböcker. De intresserar mig inte. Jag är inte heller intresserad av att skriva nya. Jag skriver varje dag men jag vet också att  då boken är full så kastar jag den. Att skriva kanske handlar om att bli av med en viss rastlöshet.

Jag tänker på bilder. Hur meningslöst det är med halvbra bilder. Det enda som duger är mästerverk. Är de bara halvbra, vad är vitsen? Det slår mig så tydligt då jag kollar på Strömholms hemsida. Tyngden och kraften i det fullgångna. Det halvfärdiga kan vi behålla för oss själva tills mästerverken kliver fram.

Ja, det är en elitistisk tankegång. Jag vet det och står för det. Vissa fotosajter kollar jag på och jag kollar på dom för att få reta upp mig. Helt idiotiskt. Det är intressantare att kolla på Länna sports cykelrea på nätet.

Så var det sagt också.

Politiken? Moderaterna går framåt, säger väl allt om hur eländigt det är. Hur fan kan man rösta på Moderaterna? Har man ingen bildning? Ser att Mikael Jansson plåtat sk överlevare. Cato Lein och Bernt Hermlere gör samma sak. Det är bra. Det blir lite kaka på kaka, men det kan aldrig bli för mycket  upplysning om judemördandet. Speciellt då massor med folk försöker skriva om historien.

Ja, så snurrar det i min hjärna. Jag blir alldeles för trött, funderar på att köpa en semla men avstår. Det är den här tiden i livet och historien där lustförnekandet står på topp.