måndag 17 april 2017

Om vikten av att ha en anteckningsbok

Jag vet inte varför jag tycker en anteckningsbok och även helst en bra kulspetspenna är så viktigt. Jag kan bara konstatera att så har det varit sedan början av sjuttiotalet. Det ska vara en bok med hårda pärmar och helt vita blad. Allt som är rutigt och med rader går fetbort. Känns direkt hämmande att skriva i sådana böcker.

Det ska vara en sådan som Hem hade, en liten hård bok med vita sidor. Det öppnar ett landskap. Jag fattar inte riktigt hur jag skulle kunna klara mig utan en sådan bok. Utan kamera är inget problem, det finns ju mobilkameror och dom fungerar lika bra som en vanlig kamera.

Jag cyklade några mil i bergen, tre tröjor då jag skulle ned, satans kall vind och på fiket fick jag fyra kakor. Alla gick åt.

Läser om Turkiet, deprimerande. Trump, deprimerande. Jag tyckte faktiskt att det var okej att skrämma upp Assad lite, men det här med Nordkorea verkar ju tröttsamt och hemma i Sverige vet jag inte vad Sossarna gör. Kan de bara inte göra upp med alla privatskolor, privata vården osv,,,alla vet ju att den enda chansen för privata aktörer att tjäna pengar( det är ju därför de är startade) är att minska på personal, sämre mat, osv osv,...Vi är ju enda landet i världen som håller på med det här tramset och är det ingen som kan dra en enda slutsats av det.

Lite trött blir man. Zlatan fick sitta på bänken. Alla hans insatser i olika lag har samma kurva. Hjälte, hjälte, mindre hjälte och sedan sker ngt, han blir ovän med alla på något konstigt sätt och så blir det en ny klubb. Är det så att han är en fenomenal spelare, men usel lagspelare?

På Kafeet var J förbannad på lillsyrran S , som hon sa fortfarande var full och inte kunde arbeta på rätt sätt. Jag vet inte jag. Fick fyra kakor och doppade dom i kaffet medan systrarna väste åt varandra som hankatter som sett samma matbit att tampas om.