En text jag hittade.
Once upon a time var Silano min idol. Vi snackar 1967, sedan kom Pete Turner med färgbilderna, sedan kom jag loss på Don McCullin. Jag såg någon bild på honom då han stod i armejacka och det var början till allt det här som just nu gör att jag befinner mig i Grekland.
Jag har alltid satt författarna före fotograferna. Henry och de andra, kom långt före fotograferna. Att identifiera sig med Bresson går ju inte, eller gick inte. En rik människa som reste överallt och tog överjävliga bilder. Lika förbannat baxnade man ju bara då man såg hans kort.
Jag såg bilden på Koudelka då han plåtar en stridsvagn i Prag och Sune Jonsson springer i bakgrunden, eller jag såg Ed van der Elskens bilder från en klubb i Paris där Christer Strömholm sitter i publiken.
Det ar där det börja. Med Ed van der Elsken. Den kanske enda fotograf jag känner till som uttrycker riktig kåthet i sina bilder. Inte en fjant som står och pekar och ber bruden svanka med höften. Sånt skit hatar jag. Ed var med i matchen.
Man måste vara med i matchen, teoretikerna kan ta sin filt och suga på den.
Ed, Don, Danny L och några till, inte minst käre Robert F, var med i matchen. Det är för många som pekar på svanken.
Det finns dom andra också, en del fransmän, som jag kallar utnyttjarna, men det finns ju dom som gillar sånt också. Ungefär om barnporr. Man kan ge allt etiketter, men i min värld handlar det om att vara med i matchen, inte peka på svanken.
Det finns många som vet och kan allt, jag vet ingenting, men jag vet nåt om att vara med i matchen. Det gör jag ju faktiskt. Femtio år i ångesttrumman gör att man ser synerna då de dyker upp.
Don MacCullin sov i bilen då han plåtade. Han gjorde inga stålar. Koudelka i skogen med fåglarna. Hur Ed hade det vet jag inte. Läser man Parisboken var det mycket drogförsäljnng för att få det att gå runt. Strömholm bodde i ett litet rum på vinden, både i Paris och i början i Stockholm.
Livet är ingen fet vandring. Livet är en stig. Silano var en som bitvis pekade på svanken, men det rockade. Ed var het som en humla och i Grekland går det mot siesta och jag ser att bageriet har bakat saker med citronsmak. Det finns stigar för allt, till och med till bageriet.
