Det blir kallare
Ibland känns det som man inte ens längre har rätt att fika för världen är så rutten, men då brukar jag tänka att vi har redan gått in i den nya världen, den värld som jag trodde vi skulle gå in i redan på sjuttiotalet då datorerna kom. Världen med fyra timmars arbetsdag, umgänge, mindre konsumtion och bättre miljö, jämlikhet och allt det här. När man läser om de intelligenta datorerna som kommer och redan har förändrat vårt arbetsliv, så fattar man ju att det finns bara en lösning kvar om vi inte vill ha inbördeskrig, klasskrig, över hela världen och det är att resurserna fördelas annorlunda.
Jobben kommer ju att försvinna i en otrolig fart och vi måste få en ekonomi som någonstans bygger på solidaritet och skattefördelning. Om det bara finns jobb för max 50 procent av befolkningen så måste ju skatterna fördelas så alla får en dräglig standard annars så kan tex femtio procent inte köpa de grejer som produceras och då blir det ju meningslöst att producera dom och då blir ännu mer folk utan jobb och lön, så nu står vi verkligen vid ett skifte i ekonomin.
Ja, den var den enkla tanken jag hade denna morgon, annars ser jag såg tydligt paradigmskiftet i min lilla stadsdel, hur vänner och polare av den gamla stammen snabbt ersätts med folk som stressar ihjäl sig, som bara arbetar för att betala lånen och hur stadsdelen får allt mer snobbiga krogar som dör efter ett år eller två. Det är fan inte kul på något vis.
