Days of pain

Varför tycker man om något? Tror det är något med formatet som stämmer? Varför tycker jag om svartvitt? För att jag aldrig har landat i färg. Jag har aldrig fått till det med färg.

Det är vinter nu. Överallt vinter. Jag tänkte att jag åker till ön och ligger på sängen och jobbar, ser in i brasan på kvällarna. Nu gör jag det, men det tog ett tag innan jag förstod hur jag skulle göra. Att jag tex skulle tejpa igen fönstren, det som var en självklarhet då jag växte upp. Man satte i innanfönster och la bomull mellan fönstren. Det fungerade. Varför fattade jag inte att  jag skulle göra samma sak här på Naxos? För att det är Medelhav? 

   Nu har jag tätat och behöver knappt använda hälften så mycket el för att få upp värmen. Tänk att erfarenheterna alltid talar till en och har man dom inte så skaffar man sig dom.

När jag växte upp bodde vi fyra i en etta med kallvatten. Jag mindes det som en fin tid. Min mamma var inte lika förtjust. Hon tyckte om varmvatten i kran och själv blev jag omvälvd för resten av livet då vi fick badkar i min tolvårsålder. Jag älskade badkar, kanske mest beroende på att jag alltid var ute då det var kallt och att det varma vattnet gjorde mina nervösa nerver mjuka och milda.

  Det är sånt man tänker på då man ligger och jobbar framför en eld. Jag tänker fortfarande på drömmen jag drömde i natt. Den handlade om en man som låg med en kvinna, sedan låg hon med en annan man och han låg med en annan kvinna och sedan försvann mannen hon låg med och hon ringde upp den första mannen och bad honom komma och ligga med henne igen och han gjorde det och så låg dom med varandra, igen och igen,  och tiden gick och snart hade trettio år gått och de låg fortfarande med varandra, om och om igen.

Det var som en Hemingwayroman. Det fanns något där helt enkelt. Jag skulle vilja läsa den där Wolf som vann pris alldeles nyss. Hon verkar ha kommit något på spåren.