tisdag 27 december 2016

Efter jul



Jag funderar mycket på skillnaden mellan energi och kvalitet. Förr sysslade man ju bara med kvalitet. Idag är energin det viktiga och jag vet inte hur man ska bedöma det. Ta en som David Alan Harvey, som håller en underbar energi på sin Facebook , Burn osv,,och jag gillar det, men det han visar är ju mest skit, i och för sig mycket bättre än tex Fotosidan eller någon annan liknande sajt, men lika förbannat är det inte mycket som håller om man skulle titta på det två gånger.

Men, och nu till energin, den smittar, man blir glad, man känner något fint för att det är en man som ligger i, men på vägg, i bok, skulle det inte överleva tio sekunder.

Det är ungefär som med pressbilder. Det finns en del väldigt bra pressfotografer, som då man ser deras bilder i tidningen känner beundran, men om man tittar två gånger eller tre gånger på bilderna så inser man att de klarar inte fem minuter på en utställningsvägg. Något saknas, oftast närvaro.

Det är det här jag funderar på. Närvaron. Hur vissa, typ Koudelka, Strömholm, Frank, kan plåta en vägg, ett hav, en gata, utan människor och man upplever närvaro. Vad betyder det? Att bilden kommer inifrån fotografen, att det inte var det yttre som skapade bilden. Att fotografen bar fram en känsla genom sin kropp, fäste den i bilden, gjorde den fylld med närvaro.

Tänk på saken. Tänk också på en workshop på Naxos från den 29 maj till 1 juni, fyra dagar. Kan det vara något?