måndag 25 maj 2015

Zappa rockin

Zappa, the dog. Skön lirare. Han skakar liksom av upphetsning den lille busen.
Den riktige  Zappa, musikern, plåtade jag på sjuttiotalet. Grym artist, men egentligen är han inte den förste Zappa, utan det är väl Zorro( Zapatas) med den snygga snitsen med värjan.

I alla fall musikerZappa hade två tjocka bröder som körade. Vi åkte hiss tillsammans i en gammaldags hiss på Kungsgatan. Det funka inte. Vi fastnade.
Vart tog bilderna vägen? Inte vet jag? Säger det något om mitt ointresse för min sk fotografiska karriär?

Lyssnar på Peps, den ljuvlige. Han la ju ner musiken i sex år pga hjärtflimmer men för något år sedan gjorde han några spelningar. En hjälte. Tänkte på honom och Bosse Skoglund då jag käkade på Harvest häromdagen.
Tony Ellis, som spelade med Peps, kom till vårt bord och presenterade sig. Då var jag tvungen att berätta att jag såg honom 1967? på Barbarella/ Mallorca, där han spelade den grymmaste gitarren. Själv dansade jag i leopardtanga med en österikisk brud.  Jag minns den vindögde komikern  Peter Sellers som alltid var  där och raggade brudar.
Mr Ellis gick ner i spagat och lirade skjortan av det mesta. Jag gick en kväll på en annan klubb och drog till med att jag spelade trummor med Animals. Skulle jag inte ha gjort. Kunde aldrig återvända till den klubben mer.


I alla fall, Peps lirar och häromdagen hörde jag en underbar intervju med trumhjälten Bosse Skoglund, numera 80 bast. Bosse trodde samhället var på väg att dippa och odlade nu grönsaker för att vara på den säkra sidan då ekonomin packar ihop.

Zappa the dog. Ibland kan jag längta tillbaka till tiden då man bara drog av kvinnorna trosorna, vi älskade, tänkte inte på något annat. Vi drog aldrig ner gardinerna, skötet och kuken var våra instrument. Det var ingen ränta på någonting. Det var stunden och de blöta läpparna som talade till oss. Leendet bakom luggen kunde driva en över kontinenterna.

Peps spelar i reaggetakt och jag skriver i reaggetakt. Den lille Zappa vill livet, den stora Zappa förmultnar. Jag är bryggan mellan den vibrerande och den förmultnade. Det är en gåva. Det finns fortfarande tid till att se de blöta läpparna, strunta i gardinerna, låta vindarna spela i reaggetakt.