söndag 24 maj 2015

Mai Zetterling

Ser filmen om Mai Zetterling. Hon är ingen ny bekantskap för mig för jag har alltid varit fascinerad av hennes liv. Precis lika fascinerad som jag var av Birgitta Stenbergs liv på Åstol.

Mina bilder blir skuggor. Det kanske drar ditåt. Vår gerillagrej blev väldigt fin, mycket folk och bra respons. Det är i ungdomen framtiden finns. Så enkelt är det. Man får inte förstelna.

 Idag kom solen, min fru köpte en cykehjälm. Det betyder vår. Jag tvättade hennes cykel och nu står den där, nypumpad och fin, för utryckning.

I Girot är Contador helt överlägsen. Bara en olycka kan stoppa honom från att vinna. Jag hade rätt i min analys. Porte var färdig och Aru för ung. Hans tid kommer.
Nibali, Froome och Contador heter mästarna. De andra är påläggskalvarna, den nya generationen.

Det har varit en massa debatter. Just den om kulturen var förbannat rolig. Ingen bryr sig, förutom några få. Alla har rätt och alla har fel så kan man lika gärna köpa sig en glass och sätta sig i solen.

Hur går det med Palmyra, staden? Ska Isis förstöra den? Det är som en farsot som far fram och det spelar ju ingen roll om vi förstår hur det har blivit så här, frågan är ju bara hur mycket mänsklighet en människa kan trycka undan inom sig för att bli ett mänskligt och kulturellt monster?

I morgon väller lågtrycket in. Det blir nog bra. Man börjar ju bli van.

Jag kollade igenom en gammal bok om svenskar i Brooklyn, Per Olof Ödman heter fotografen. Jag läste att han fallit ner och nästan omkommit i Kebnekaise och så rullade minnet igång om boken. Det är en fascinerande bok, som kom ut i början av sjuttiotalet, om överlevande, gamla svenskar i Brooklyn.

I början av 1900-talet bodde det femtio tusen svenskar längs den centrala gatan i Brooklyn. Det var ett riktigt Swedentown, typ Chinatown, eller Italiatown. Kan ju vara värt att tänka på i dessa tider.