onsdag 13 maj 2015

Effektivitet

Jag har alltid varit snabb, blixtsnabb med allt. Vissa säger jag slarvar. Jag vill komma till målet, slutet och sedan vila.
Ta bara ett exempel som då man flyttar. Jag jobbar stenhårt, inga pauser, vill bli klar.
Varför?
Vet jag inte?
Kanske för att ha känslan av att nu är jag fri. Nu behöver jag inte göra mer idag.

Att fördela arbetet över en hel dag, en vecka, en månad, är inget för mig. Blir galen av sånt.
Jag vill bli klar. Korta, snabba ryck, korta snabba ryck som man kan lägga ihop till ett långt. En bok av noveller.
Inte en roman, utan en bok med många korta stycken. Noveller.
Jag vill vara fri.

Jag saknar Lundells blogg. Han kan skriva. De flesta som skriver bloggar eller Facebookinlägg kan inte skriva poetiskt och sensuellt. Jag saknar det.
De radar upp rader. Det är som att många inte riktigt kan använda bilden.
De radar upp bilder, men det blir inget mål, inget slut, ingen effekt.

Det regnar idag. Det blåser idag. Det är lika förbannat pollen.
En jävlig dag, helt enkelt.

Var jag effektivare förr?
Nej.
Jag behöver bara tänka på alla mina fruktlösa resor, fem månader i Asien, 1974, ger tre bilder. Månadslånga resor i Spanien kunde ge tre bilder på femtio rullar film.
Det är tiden som gör det. Över tiden samlar jag ihop, vrider och vänder.

Idag fotograferar jag inte i Stockholm. Det är meningslöst för mig. Jag ser få som tar meningsfulla bilder i stan. Är det tiden? Den ende som kommer genom mitt nålsöga är Sofia Sandström, poeten. Hon  plåtar i stan, men hon är inte där. Hon befinner sig i en annan galax.

Det regnar. Jag packar en väska för att dra till solen och cykla fem dagar. Jag fotograferar bara då jag reser. Det kan bli en bild på fem dagar om jag har tur.

Det slutar regna, träden står stilla. Det är en tisdag jag skriver detta.

1969 bodde jag på andra sidan gatan. En gång i tiden bodde Greta Garbo där. Från den tiden kan jag räkna ihop kanske tio bilder om jag tar i. Det var så det var. Jag var inte bättre för, inte heller effektivare.

Det är tiden som räknas.

Nu rör sig träden igen, det börjar regna och jag känner kaffelukten från köket.
1969, då jag bodde på andra sidan gatan, drack jag inte kaffe.
Man kan fråga sig varför?