Jag gör en roadmovie. Bilderna direkt ur kameran. Det är det här stuket jag har på filerna, sedan drar jag dom ofta lite i PS. Min fru letar hus med mig. Hon vill ha ett sommarhus, ett eget sommarhus. Jag förstår henne. Det är underbart att vara med henne på landet om solen skiner. Om det är dålig svensk sommar är det ju helt hopplöst. Hon är yngre än mig. Jag tänker helt enkelt att vill hon vara på den svenska landsbygden och älskar det, så ska hon få vara det. Troligtvis dör jag före henne och då ha r hon ett eget ställe.
Själv skulle jag aldrig tillbringa en dag på den svenska landsbygden om inte hon fanns med. Det finns miljoner ställen kring Medelhavet som är bättre och roligare på alla vis. Först o främst finns det ställen att fika på, ställen att snacka med folk på. Svensk landsbygd är ju helt dött.
I alla fall. Vi hittar ett fint hus. Ska vi köpa det?
Det är ett jävla väder. Min blåskattar ger sig till känna på cykelrepan. På den tiden jag tävlade, som junior, pissade jag blod på vårarna då vi tränade för att jag förfrös pitten.
Jag hamnar på fiket. Tänker på en polare som ringde igår och inte fick någon ståfräs då han kysste sin senaste dejt. Det är bara att lägga ner den dejten. Får man inte ståfräs då man kysser en ny brud så är hela skiten åt helvete.
På Fiket ger Mange mig en blick, tycker väl jag babblar för mycket och snor för många kakor, men han ska inte snacka. Kolla hans keps. Ska den sitta så där?
Och på bildserien här under ser ju alla att han återigen varit inne i köket och snott en stor kaka .
Jag låter kameran gå. Ska du ha en kaffe till? Tro fan det, hit med en enkel java bara. Sedan ska hon ha pröjs också. Det är ingen stil på folk längre. De borde vara glada bara att ha mig i butiken eller fiket eller verkstaden, eller vad det är? Jag håller ju på att jobba upp stället till KULT. Nåja, sent om sider ska de förstå det och då får jag säkert en kaka till men då har jag blivit diabetiker och får inte käka kakor. I alla fall. Tro mig, det blir en dag i morgon också.
