Varför eller vad jag älskar...

Den här bilden är en bild som jag älskar. Eller rättare sagt: Jag älskar sådana här bilder.

Jag känner han med flaggan, vet inte om han lever längre, men på den tiden var han en skön typ. Om jag tittar på bilden så ser jag folk jag känner igen, funderar ofta på vad dom gör idag. En av dom som jag ser kommer att hyra vårt hus på Naxos i sommar.

Det är den här typen av bild jag älskar och det är den här typen av berättelse som jag skriver nu som jag älskar att själv läsa.

Jag älskar att gå in på David Alan Harveys Insta, trots att han gjort bort sig med damer och kastats ut ur Magnum, men jag älskar i alla fall hans sida. Han berättat alltid något och är sårbar på något vis. På samma sätt är det med Danny Lyons sida. Han slår an en sträng i mig. Patti Smith berättar en story varje dag på sin Insta, obetalbart bra. Men, det är ändå min blogg jag gillar bäst. På min blogg får man se bilderna, berättelserna, de längre grejerna och jag vet faktiskt ingen i Sverige som skriver blogg så här längre. Kommentera gärna om du vet något eller någon.

Jag talade om vad jag älskade. Här kommer lite mer. Jag var en kväll på krogen, en av de få gånger jag varit på krogen sedan pandemin, tror det var andra gången. Jag hade med mig en gammal, rucklig Iphone fem som jag knäppte korten med,,,märkligt hur det kan fungera...

Jag älskar berättelserna...och en sådan här fotografering går så snabbt, jag tog nog alla bilderna inom tre minuter. Jag såg att det var schysst feeling, tog upp mobilen och knäppte en 15 knäpp, thats it och sedan drog jag bilderna i Silver efex pro, typ en minuts arbete till.

Men, de berättar en historia om en bar, om några människor en fredag kväll på en bar på en skön baksidesgata i Stockholm.