Den här bilden har jag tänkt på i minst fyrtiofem år. Jag minns inte hennes namn, men typ 1978 skulle jag cykla till Köpenhamn från Stockholm. Det var ett helvete, efter flera timmar hade jag bara kommit till Södertälje och det spöööööregnade. Jag stod vid en korvkiosk och frös med en mos och korv och tänkte att Köpenhamn var jävligt långt borta. Då svängde det in en stor van, men en kul tjej som också skulle ha korv med mos. Vi började snacka i regnet. Hon körde på marknader och skulle söderut. Vi kastade in cykeln i hennes bil och jag fick vara med henne några dagar. Det visade sig sedan att hon bodde på Hornsgatan och ingick i ett superskönt gäng som jag kom att bli polare med.
Snubbarna i gänget festade en del, kanske för mycket, och jag hängde med dom. Och den där kärleken som kom ur det där gänget var fantastisk. Jag försvann, drog till Skogsnäs och plåtade, försvann till Spanien och jag tappade bort dom, men ibland så såg jag en av polarna. Vi hejade alltid och sa några ord. Sedan försvann han också. Det blev faktiskt en sorg, som jag inte förstod förrän jag såg bilden. Den där kärleken som kom i gänget, solen på Hornsgatan, köket med vattenberedaren. De goda tiderna och fortfarande, fyrtio år, eller mer, så känner jag saknaden och sorgen då jag ser den här bilden. Var tog dom vägen?
Nicaragua. Vi kom till baksidan av Nicaragua och på framsidan. Det var ett fattigt land, inte så kul om sanningen ska fram.
Pizzatime. Vi köpte pizzorna i Hornstull på ett ställe som hade jättepizzor.
Skolavslutning. Var tog Ni vägen? När jag tittar på mina bilder så känner jag alltid en saknad. En oro, en längtan och känsla av: Var tog Ni vägen? Hur gick det för Er...
Kommentarer
Skicka en kommentar