Från min generation.

 Jan Bernhardtz / Gautelfr

Första gången jag såg bilder av JB, eller Gautelrf, som han heter på Instagram, var då jag för en massa år sedan satt som domare i en fototävling. Då dök bilden av mannen som bär in en naken provdocka  upp.

Troligtvis hade jag sett en del bilder av JB tidigare, då han gick Fotoskolan 1969-1970, och hade bland andra Anders Petersen som lärare. Det var JBs kompis,  Bengt Göran Carlsson som snackade in JB på Fotoskolan: Bengt Göran kunde snacka och Strömholm var inte så svårövertalad då det kom till unika typer.

JB som föddes 1946 i Umeå, kom till Örebro 1958, där han kom att bo med den del undantag till 2006. Pappan var ingenjör och bytte arbete ofta och JB följde med i flyttarna över landet.

Fotografi var en passion för JB tidigt i livet och i slutet av sextio  och början av sjuttiotalet kom han att göra en makalös skildring av livet i Örebro. Han plåtade vardagslivet, ofta med en Canon dial, en halvformatskamera som ger två bilder på ett normalt småbildsnegg. Han plåtade också barn, ett annat tema, som i mångt och mycket påminner om Smolianskys barn på Söder på sextiotalet.

När jag ser JBs bilder från vardagslivet på gatorna i Örebro slås jag av hur han använder hela gaturummet. Det utspelas små historier i både för och bakgrund. 

Det är helt enkelt ett fantastiskt fint arbete. Det är också en tid som lyser av spänning och en varm medmänsklig känsla i bilderna.

JB och vapendragaren Bengt Göran Carlsson gör också två resor till Polen, till Filmskolan i Lodz, stället där många av världens bästa filmare uppfostrats, typ Polanski, med flera. Där börjar också en livslång kärlek till Polen. JB känner dock att han inte vill vara yrkesfotograf och jobbar på sjukhus för att klara det ekonomiska. Han får barn, två söner och en dotter, där dottern med tiden kommer att bo flera år i Berlin.

Sedan blir det som ett hack i JBs produktion.  Nästa våg kommer då han som pensionär runt 2010 flyttar till Berlin och börjar vandra på gatorna. Det är tysta, mörka, nästan dystra bilder. JB vandrar gata upp och gata ner. I Berlin finns områden som man inte sett i Sverige på evigheter. JB tar sig an känslan som dessa hus ger ifrån sig.

Jag frågar honom om det. ”Jag planerar aldrig komposition och så där. Jag bara känner att det är en bild”.

Han jobbar nu allt mer digitalt, har ledsnat på att framkalla film.

När jag studerar hans bilder så återkommer jag till den första bilden jag såg. Den han tog på sextiotalet på mannen som bar in den nakna skyltdockan. Det kändes nästan som han bar in och gömde den och samma känsla får jag för JBs nya bilder.

Han experimenterar allt mer med filter och strukturer på sina bilder. Det ser ofta ut som de är extremt  överframkallade, slitna i hörnen och med små ljusläckor.

” Jag gillar inte det digitala, perfekta uttrycket, så jag vill få fram ett annat, mer mystifierande och annorlunda. Jag vill inte att det ska vara för tydligt. Jag vill att betraktaren ska se bilden som en fråga, inte som något som är klart”. 

Han vill inte berätta om hur han gör då han bearbetar sina bilder, men om man är lite haj på olika bildprogran så är det inte så svårt att förstå hur han gör.

JB reser fortfarande upp til Polen, han älskar Polen, till skillnad mot Berlin som han tycker blir allt mer förstört, ointressant. Vad det gäller utställningar och böcker så ligger han lågt.

” Jag gör mina bilder och de lägger jag i en hög, tänker inte så mycket på det. Har aldrig varit intresserad av att stå i rampljuset”.

Även om han ligger lågt med rampljuset så har han en otrolig produktion på Facebook och Instagram. Det är nästan en manisk produktion, lite åt Moriyamahållet. Ett slags tvång att producera. Moriyama som ständigt går till samma kvarter och tar samma bilder år ut och år in. Som ett slags mantra, det blir vad det blir, men det blir en berättelse. 

Jag frågar om han känner sig som en svensk eller tysk fotograf? Han kan inte riktigt svara på det och kanske är det så enkelt att han är en internationell fotograf. Till slut frågar jag om namnet han har på sitt Insta, Gautelfr. Han skrattar och frågor om jag har googlat? 

När vi lagt på gör jag det. Gautelfr är Göta älv som Göta älv kallades på 1200-talet: Gautelfr, götarnas  älv.

Hemsida: http://www.janber.net

https://www.instagram.com/gautelfr/

https://www.facebook.com/jan.bernhardtz

BILDER