En lördag, eller kanske söndag?

 Det brinner i brasan. En kycklinggryta kokar. Det viner ute, vinden kommer tillbaka.

Det liv jag lever kan vara ett jävla liv ibland. Motsatserna. På sommaren vill man ha skugga, men inte så svalt som i Sverige. Alla vill bada, en annan vill sitta i skuggan på en bar.

Det kan bli ensamt. Det kan alltid bli ensamt.Min erfarenhet är att ingenstans är det så ensamt som i stora städer. Jävligt konstigt. Kanske jag har fel,  man drömmer ju om gemenskap på ensamhetens grund.

Förr, då jag reste hela tiden, kände jag mig alltid ensam . Det enda som kunde släcka ensamheten var en kvinna. Så är det givetvis nu också, men då var det på ett annat plan Nu har jag min gifta kvinna i mig, hon följer med mig överallt, även om hon är 400 mil bort. Förr var det ingen som följde med en. 

Att utmana ensamheten är en marig sak. Var går tidsgränsen för att klara av den fullt ut, eller rättare sagt: Hur länge står man ut utan sex och beröring? Jag tror nämligen att människor som inte har sex blir sjuka i själen,,,

När jag passerar bergstoppen denna dag kommer örnarna. Tänker på Lundell. Han gillar ju fåglar. De här skulle han fått se. Inga små skitar om man säger så.

De börjar regna och jag letar marmorplattor. Jag får ge upp, ser ut över havsranden, Iraklia, Kouffonissi ligger under mig. Man kanske skulle åka till polarn?

Jag kollar mina bilder. Det finns en sak som retar mig med det digitala. Hur man ska få ös i svärtan utan att det becknar igen, utan att det känns digitalt. Det finns de som säger att det vet hur man gör, men jag har sett deras printar. Ser ut som skit. Jag och många andra experimenterar med filmkorn, man luras,  lägger på filmkorn så det ska se ut som förr. Det blir hyfsat men alternativet att använda film är svårt. Filmerna har blivit galet dyra och jag tycker filmframkallarna börjar likna ankskit också. Om man inte knäcks av priserna, så knäcks man av att ingredienserna späs ut hela tiden och blir sämre. Sämst av allt är de dyra digitalkamerorna. De är ju i princip oanvändbara.

Går på fiket. Tjejerna från Filoti är där, vi kallar dom Teachers dream och dom ska snacka med mig. Fan, det är som Svarta  Änkan, eller vad den där spindeln som har mördande gift heter. De kommer från bibelbältet, men också covidbältet och jag säger åt dom att sätta sig ner och hålla avstånd. Men, ärligt talat, då jag tittar på dom, så ser dom väldigt friska ut och bjuder på mitt kaffe.

Mänsklighetens dilemma. Det blåser igen, kycklingen mal på, tar en Metexa, slänger in en vedbit i ugnen. Det blir inte så mycket mer idag,,,,