Turister...

Så fort vi rör oss utanför vårt eget hem är vi en slags turister i tillvaron, men det finns andra sorters turister också.

Jag går ner till Halkis centrum. Klockan är elva på förmiddagen och två busslaster med franska turister har landat. De är som hyenor, fram och tillbaka, in och ut i affärer, in på privata gårdar, hela tiden med mobilen i högsta hugg. Det är en sjuk syn. Har människan alltid varit så här hänsynslös? Varför detta rusande, som japaner, en skock, istället för att sätta sig ner på ett fik, ta en kaffe, kolla läget, snacka lite, fundera över livet.

Nej, istället detta forcerade inhämtade av registreringar. Som fotograf blir jag lätt förtvivlad, mest över människosynen, förhållandet till det privata, andra människors integritet. På ren svenska: Det är vidrigt att se denna oerhörda dumhet som dessa människor uppvisar. Och med varje busslast med turister som landar så upprepas dumheten.

Man blir matt, helt jävla matt.

Låt oss tala om något mycket bra istället. Dave Heath, fotografen, googgla, o se. Hans fenomenala bilder, kärleksfullt och printarna, ala Eugene W Smith, blodlutsalt, blekta, så enormt fina. Det är löjligt att jämföra svartvita digitalprintar med riktiga mörkrumsprintar och om du vill se något bevis på det, kolla dessa printar. Ren, skön ljuv musik,,,,Dave Heaths tjocka bok är ett veritabelt mästerverk, kanske något av de bästa, landar med Bresson, Eugene W Smith och Koudelka.