Mecki Mark Men

Mecki Mark Men var ett band jag diggade på slutet av sextiotalet. Det var hårda saker. Dom försvann, la väl av runt 1971. Runt 2005 träffade jag en grek som var intresserad av fotografi på Naxos. Vi blev en slags polare. Jag hängde mycket i hans butik som sålde en massa krafs, men han hade en brorsa som var bydoktor på Naxos och hans ouzo var god.

På nätterna hängde vi på en bar som bara spelade stenhård Hendrixmusik. På morgonkvisten brukade jag vingla upp till mitt chapell högst upp i stan. Lagom för att se båten från Mykonos dunka in mot Naxos hamn. Min granne, en skön lirare på nittio bast, brukade ha dörren öppen och spela klassisk musik från sin Sanudilya från 1200-talet.

Det jag bodde i var mer en getladugård med vita väggar. 

I alla fall, den grekiska polarfotografen var en dag helt eld och lågor, hade väl rökt lite starka substanser, men helt vild och galen var han. Lyssna, lyssna, sa han och spelade en låt. 
Jävla bra, tryck, jävla bra tryck. Inget snack om saken och jag kände igen något: Jocka Toulonen?? Nej, greken gick i taket,, Mecki Mark Men, Parakalo,....så var det med den historien.