Livets parametrar

Hur många parametrar har man i sitt liv. 

Kattens blick.

Stenens relativa kyla under röven.

Blommorna med Wenkes råd.

Kaffet som svalnar.

Vindens vinande.

Chikadorna som låter.

Dotterns som är slak.

Kvällens långa startsträcka.

Livet, livet, livet.

Det finns så många fotografer. Det finns så många av allt. Och alla är världsmästare. 

Så sägs det i alla fall.

Jag känner en lust.

Lust for life, som Iggy sa och säger.

En lust.

Myrorna klättrar i trädet. Våra citroner var fantastiska så hon på kafeet. De bästa hon sett, ekologiska, dessutom. 

Vilket vackert namn jag har. En hel värld av missuppfattningar döljer sig i mitt namn. Sanningens oförstånd och lögnens galler.i Allt finns där, ingen vet exakt. Inte jag heller.

Mina ben ser ut som spräckliga citroner och i samma ögonblick vrider vinden till och två citroner faller till marken. Mogna. Det är som livet och konsten. När det är klart ska det ner på marken, väggen, annars ruttnar det.

Jag har inget att bevisa längre, mer än just det, att jag har att bevisa lustens inverkan på systemet. 

Jag har mina fotografer. Jag ser hur de arbetar, hur de ligger i, hur de försöker. Vi är grenar på samma träd. Gäller att vårda även den tunnaste planta. Mitt medel är rakhet och enkla lösningar. Trams och omskrivningar leder bara till att saker måste tas om, ger dålig smak i munnen. En konstnärs viktigaste uppgift är att ständigt omvärdera och omgruppera sitt ego så det blir ständigt bättre och öppnare. 

Ack ja, dessa långsamma tankar. På fiket är brudarna galna i mig. ” Din fru har rest, skriker dom, men du har ju oss, tre stycken galna grekinnor. Vi svarar på alla dina frågor, skriker dom igen och vrålgarvar.”