Gunnar,,,,

Käre Gunnar Smoliansky i våra kära kvarter på Söder. Ett tag var vi många som hade labb i de här kvarteren. Idag är det nog bara Gunnar? Labb är liksom borta, det är digitalt nu.
Hade ett snack med polarn på den andra kontinenten. Han påpekade att vår tid är över, det vi visar är det som var. Okej, tänkte jag och började leta det nya.

Man vill ju leva och arbeta i sin egen tid. Jag gillar inframe.fr  på Insta. Mycket nytt men det som ger mest respons är det gamla, hittar några riktigt grymma, svartvita grejer där från sextiotalet i England. Underbara saker och sedan ser jag en fin video på U-tube om Elliot Erwitt som är över 90 bast.

Jag ställer mig hela tiden frågan VAD de tär som hindrar mig att se något nytt , ungt fotografi som är bra. Jag säger som Erwitt, det finns bara bra eller dålig fotografi. Jag vill se bra och jag vill se bra ung fotografi, men jag ser nästan bara äldre och det gör mig sorgsen. Jag vill se bra och ungt.

Jag kollar in Moriyama, han ser väldigt trött och lite fundersam ut på alla bilder jag ser från Hasselblads. Han ser ut som om han befinner sig i en egen bubbla. Jag säger inget om det, men han ser verkligen ut att vara i sig själv. Det spelar ingen roll, fint att han fick priset men han är ju 81 och Strömholm var väl 82 då han fick sitt pris. De gamla hedras.

Ja, det är det jag tänker på och så såg jag bilder på Gunnar, denna fine Gunnar Smoliansky.