Blesfismarken
Det var långt innan det var kombinationslås på dörrarna, det var den tiden då man gick in i en port, gick alla fyra eller fem trapporna upp, kollade på brevlådorna, var ett namn borta så öppnade man brevfacket, spanade in, skrek genom luckan och hörde ekot. Var det ett bra eko visste man att barren var tom och då knatade man ner till ingången, läste vem som ägde kåken, ringde upp ägaren och inom en vecka hade man en ny lya att bo i.
Det var innan kärnkraften, kanske, men det var varmvind och kallvatten som gällde, oftast.
Nytorget, Skånegatan var blekfismarken. Det som gällde var hörnet vid Mariatorget, Stopet, Vikingen och Gropen. I alla fall, det var ofta jugoslavisk plankstek som gällde. På Lilla Maria och på Rosenmaria, var det absolut den där jugoslaviska planksteken som gällde. Den var knallgod.
I alla fall var jag en natt på Vikingen, en kvinna hade föreslagit mig att jag som var lite erfaren skulle informera henne om det sexuella, troligtvis hade det något med införandet att göra. Hon hade en pojkvän och tyckte det var lite körigt och tyckte att jag skulle praktisera lite sex med henne. På den tiden var man ju inte gift och hade heller inga större betänkligheter då det gällde det amoraliska.
I alla fall, vi sitter där, då det stormar in ett gäng från Gropen och försöker råna vårt hak. En snubbe hade pilbågen med sig och avlossade någon pil i väggen som sedan när historien omberättades på olika krogar med tiden, kom att bli en massa pilar. Kanske hade han uppfunnit den första pilbågemaskingeväret, men jag som var med såg att det var bara en pil.
Nå, det blev ett helvetes liv och ut åkte rånarna och det sket sig med det sexuella, men då gick jag vidare till Stopet där jag träffade en snubbe som lira falskt och vi började snacka fotografi och han kolla på min Leica och jag var ölsugen och han sa att det var ju en jävla schysst kamera och jag sa konstigt nog att han fick den för en tova om han kan langa upp en på stört och snubben knäcker mig. Ur innerfickan langar han upp en tova och Leican byter ägare.
Jag tror jag drack många öl den kvällen, och dagen därpå var jag inte heller ledsen. Jag hade ju två Leicor till och i sedvanlig ordning så lyckades jag komma över den fadäsen också. I alla fall, snubben blev glad, men några bilder tog han aldrig.
Ja, så på lördagen gick jag ner till Gropen och åt lördagslunch. Jag gjorde alltid det. I det torftiga lokalerna som Ralf hängde sina bilder i, fanns det sköna röda soffor där man drog i sig något jugoslaviskt. Vet inte varför det alltid blev något jugoslaviskt krubb, det var alltid så bra kött. Gott som fan och snubben som hade affären under mig på Rosenlundsgatan sålde kött, hästkött stod det i doran och han gick ju så klart i konken och hans butik ersattes av värsta skinnbutiken.
Nåja, så var det då 91:an, som alltid har varit ett rövarställe. Där blev det också jugoslaviskt och där träffade jag ju den gamle torpeden Jocksic( troligtvis felstavat) men han sköts ju på Solvalla och jag plåtade det jugoslaviska boxningslandslaget åt honom en gång i Eriksdalshallen men blixten knasa så det blev inga skott och varje gång jag såg honom, två meter lång och 140 pannor, så ducka jag bakom bilarna. .
Ja så kom Hannas, med den där råmande kon, men ni hajar ju: En råmande jävla ko, vad är och var det mot pilbågar, jugoslaviska biffstekar eller maffiatorpeder...snacka om att det spårade ur,,,
