Just a man plying the blues

Just a man playing the blues

Jag lyssnar på Joe Bonamassa. Det är ändå märkligt hur stor skillnaden är mellan att vara hyfsad och kanonbra. Jag brukar tänka på det då jag  lyssnar på musik på olika ställen. Ju bättre man är, desto enklare känns musiken.

I am just a man playing the blues,,,, det är en vacker rad, Just a man playing the blues,,, om man spelar som han så räcker det. Oftast märker man storheten i de små sammanhangen. Det finns massor med bra uppspelningar med Bonamassa på U-tube men de bästa är då han lirar med kompisar på en pub, typ.  Kärleken till musiken, allt blir avskalat. Man spelar för det är det man vill göra i livet.

Just a man playing the blues.

Det finns mycket att lära här. Just i den raden, kärleken til en grej, att hålla fast vid den. Det andra, faller sedan som ett täcke kring det viktigaste.

Jag fick en ny kompis idag Han hade stor hund och samlar på drivved och gör konst av den. Vi drack kaffe på verandan och den stora hunden låg under bordet.

Just a man playing the blues. Livets konst är livet, livskonst.