Time to fly

Indiern. Mitt matställe. Jag äter hos Indiern en gång i veckan, oftast måndagar. Tycker om att vara där. Bra mat, lugnt, meditativt.  Det sitter alltid tre andra killar där då jag kommer. De jobbar ihop och har alltid vilda diskussioner. De är alla jävligt tjocka dessutom. Det är det som slår mig mest, hur tjocka dom är.

Jag brukar tänka på det ekologiska, på djurhållning. Och så kollar man på en naturfilm, typ tio vildhundar kastar sig över en liten vildgris och äter upp den levande. De dödar den inte, utan äter den levande. Samma med lejon osv, de sätter igång och äter upp djuren levande innan de är döda. Jag såg en oxe lejonen åt upp, de åt upp halva bakdelen medans han levde.

Jag menar, snacka om djurhållning och det fantastiska med djurlivet. Fan, naturen har ju den värsta djurhållningen av alla. Rena tortyren.

Ja, man kan fundera. Jag funderar på hur man ska få billig el på Naxos. Elen är två gr dyrare än i Sverige och allt kräver en jävla massa pengar. Folk fryser, i onödan enligt mig. Varför satsar inte staten på solceller? Varför gör vi inte det i Sverige? Varför kan vi inte fixa boendet i Sverige? Det är samma skit överallt.

Det går ett paradigmskifte inom fotografiet nu. Det som jag och andra sysslar med är helt ute bland de unga. Om man kollar på ung fotografi så är det till stor del skönhet som gäller. Extrem skönhet, man ska vara snygg själv, man plåtar snygga saker. Det är det ena, det andra är att man plåtar snett och vinnt och med märkliga ljus och jag fattar inte ett skit för jag fattar inte vad som vill bli sagt. Det ser ut som en evig räcka misstag som man påstår är det rätta sättet. Den utvecklingen har varit på gång länge och jag fattar inte ett skit, absolut ingenting.

Det är okej för mig. De kanske har rätt och Matt Black och co kan kasta sig i väggen. Troligtvis är det så. Jag blev ju intervjuad i podden om hur jag ser på fotografiet idag. Ganska enkelt, det sväller men det som är riktigt bra försvinner. Att ta bra bilder i den skolan jag företräder betyder att man också lever på ett speciellt sätt. Man kanske inte gör det idag. Jag brukar tänka på dessa Thailandsresor. På min tid sökte man upp det billigaste, absolut billigaste hela tiden. Idag söker man upp en slags lyx. Hela det här politiska tänket försvinner, kvar blir bara sökandet efter det vackra och goda. Det är samma med fotografin och det är oftast unga kvinnor som är helt besatta av att visa och påvisa extrem skönhet. Det är som en dimma framför verkligheten.