Planket

Fricken har nr 102 och jag 103. Det måste betyda något.

Det var många vänner. Tiden går, vi var unga en gång i tiden och jag minns det Planket då vi hängde bilderna, festade i Jockes stuga hela natten och gick tillbaka till bilderna som hängt uppe hela natten.
Det var ju på den tiden då ingen av oss hade sålt en kopia som konst.

Strömholm sa ett år, i år måste vi ta det på allvar. Jag vet inte om det gick hem, festen var ju alltid det viktiga, men det gjordes underbara kataloger. I år kom bilderna som Usbminne, inte helt fel det heller.

Man får tacka dom som orkar hålla på. Jag fick träffa Gillet och Lisen och några till som jag sett i etern men aldrig live,,,det var nice och så sålde jag lite kort, lika najs det, som en avliden polare skulle ha sagt.

När jag gled hemåt på järnhästen så var man både mör och nöjd, som det ska vara alltså.


Populära inlägg