In the alley

Det finns några ögonblick med fotografi som är magiska. En sak är att göra små bilder, i natten, med radion på. Helst i ett land där det är så mörkt på natten och så varmt att man kan ha fönstret öppet då man labbar.

De små kopiorna, mörkret och det varma.

Jag tänker ofta på att det är meningslöst att ställa ut något mer, men kanske några små utställningar kan fungera? Det är ändå roligt. Jag börjar komma till den åldern i min karriär att jag inte längre spar och sorterar och lägger bilderna på rätt ställe. Jag tänker ofta att skit samma, jag tar några nya. Sedan dyker de upp något år senare och då blir jag helt lycklig om de innehåller något av värde.

Dom här bränderna i Göteborgstrakten. Dom förbryllar mig. Jag tycker man har inte förklarat tillräckligt bra hur och varför det brann på så många olika ställen samtidigt. Jag tycker det är en mycket viktig fråga. Varför och hur organiserades det?

Valet? Katarina bangatas allé, affischerna rivs ner utan undantag. 2018, varför dessa fula, meningslösa affischer. Det finns väl mer moderna vägar. Tror någon att man får mer röster på en affisch med en hårdspacklad brud och devisen: Framåt,,,

Nu är det snart dags för semlorna...januari,,,först en varm höst med formförbättring och sedan skidåkning med semlor.

Bilden, såg hunden, drog fram mobilen, drog ut telet lite och knäppte några rutor,,