Om att förstå någonting

 

Jag tittar på Robert Mccabes bilder, de är helt fantastiska. Jag slås av den enkelhet som de visar av och om livet. När jag satt på fiket i morse, bara satt där och drack mitt kaffe, då satt de en kvinna i 35årsåldern framför mig. Hon satt och tittade på sig själv i mobilen, 

Hon undersökte sitt utseende. Det verkade verkligen krångligt. Det var inte en undersökning som sa: Jag tycker om vad jag ser, utan mer: Finns det något som inte är bra och finns det något jag kan förbättra.

Jag blev lite konfys då jag såg det, kände till och med jag mådde lite dåligt av vad jag såg.

Då jag tittar på Mccabes bilder så ser jag en slags förnöjdhet, trots det enkla livet, som givetvis är svårt osv,  men jag ser ofta en slags obruten livsvilja och en längtan att leva.

Ta det här med vinter. Var du än är i Europa så är det vinter. Det är något vi måste förhålla oss till och acceptera, bara vänta på nästa årstid. Kanske är det så att vintern ska vi befria oss själva, elda i brasan, jobba lite, sova mycket, vi är som naturen. Vi vilar för att komma loss då ljuset kommer... är det så bra att hålla samma tempo hela tiden? Jag tror inte det.

En annan sak som jag blir allt mer övertygad om är fotografins mörknande framtid. AI kommer med full fart, det är en sak, det är något som drabbar proffsen mest för jobben kommer att försvinna, men något som jag tycker blir allt svårare att svälja är den låga medvetenheten och kunskapen om vad som är en bra bild, en bra fotografisk berättelse. Idag svämmar det över av tyckanden på de sociala medierna, spelar ingen roll och det är en ny utställning eller resebilder i någon resesajt. Det är fantastiska bilder, sägs det och sanningen är ju att det är bara skit. Sanningen är ju att det som beröms är bara registreringar med taskig komposition och noll känsla och noll inlevelse. Den här nedklassningen av bra fotografi, som beror på bristande kunskap och överladdning av skitbilder på sociala medier, tar helt enkelt bort kunskapen av vad bra bild är: Känsla, berättelse, ljus och komposition. Det är plågsamt att se hur det fotografiska mediet bara kollapsar, blir ett slitochslängmedium, där de viktigaste elementen saknas i 99 procent av bilderna.

Det är fotografins död, sedan finns det en massa annat också, typ att ingen skriver om fotografi längre, eller att det sällan görs bra fotoböcker osv,,,

Backa bandet, kolla de äldres fotografi, en bra början,,,