Det lilla vita huset vid havet

Vi måste ha varit väldigt kära. De var första året vi var ihop. Kanske 16 år sedan? Vi bodde i ett litet hus, en gammal vattentank som var omgjord till ett litet hus, ett rum och kök,  med toalett, nedgrävt i marken. Utanför hade vi en utsiktsplats rakt ut över havet.

Det var en het sommar och Wenke hade sandaler med remmar som hon snörde upp på benen. På dagen var vi på den privata badstranden och nätterna försökte vi äta ute på verandan, men det var omöjligt. Det var för mycket mygg och Wenke satt med ett stort myggnät över sig och försökte inte bli sönderbiten.

Oftast tog vi scootern in till byn, åt på någon billig krog. Jag brukade spruta taket med vatten innan vi stack men då vi kom tillbaka var det ofta 40 grader inomhus. Tre fläktar och vi kunde ändå somna.

Jag älskade det där tankhuset, såg framför mig hur jag skulle bo där, men myggen tog livet av Wenke och det var det som med tiden ledde oss till bergen, Monitsia och vårt vackra, myggfria hus vi har idag.