En onsdag i all enkelhet

Jag snackade med en av människorna jag följer som Mentor idag. Ytterst begåvad kille, om vikten att befinna sig mitt i. Att befinna sig så man har människorna framför sig och bakom sig och kanske på sidan?

Det är en bra situation.

Jag känner med en viss tydlighet att tiden är på gång då jag inte längre ids sitta och mecka med bilder. Jag blir trött i ögonen. Det tar ett tag till men man känner tecknen.

Johans Café, på Hornsgata. Där känner man sig hemma, fint att sitta där och se gamla kompisas som Tompa Wiij och andra polare som man träffat sedan dom var fjortisar. 

Gott kaffe också.

Här, dock lite gamla bilder. Jag tycker om att titta på mina gamla bilder för det är nästan alltid folk jag på nåt vis älskar på alla bilder. Jag tycker det är viktigt att tycka om, tro positivt om, kanske är jag en positiv idiot, men jag vill gärna vara en som tycker om. 

Det kan ta en minut att känna att man tycker om och sedan ser man bilden tjugo år senare och tycker fortfarande om. Det kallar jag kvalitet.

Tyckaomkvalitet.