En Koudelka

 Jag gör en Koudelka. Han har en bok med massor av bilder där han ligger och vila. Förr sa man att man gjorde en Kronblom. Nu säger vi en Koudelka.

Det regnar, det blir svinhalt på vägen. Cyklister på bron kör omkull. Jag har satt på dubbdäck fram och njuter av att cykla tre mil på min halvracer. Man får klä på sig som då man åkte skidor, vindtätt men lagomt varmt. Det är alltid fötter och händer som är problemet. 

Jag trivs så vansinnigt bra i den här perioden av livet. Egentligen tycker jag det är skittrist och alla mina mina bilder är skit och mina texter är långt ifrån perfekta, men jag känner mig ändå märkligt nöjd. 

Jag ser vad jag gör, jag ser att det finns något att hämta i mina storisar för någon som en dag, eller idag, är på samma bog som jag är och var.

Jag pratar med C från Iraklia. Han har fortfarande sin lilla segelbåt i vattnet. Den får nog ligga där till januari och har han tur, så blir det en mild vinter. Det är något jag inte får ihop, och det är hur jag och han och andra, som har fattigpensioner kan leva så otroligt bra. Hur kan jag leva som en prins med en pension på 14500 kr. Det är i sanning märkligt, men sedan läser man om folk som har sina kläder i tre veckor, kanske använder dom sju gånger och sedan köper nytt. 

Är det där det sitter? 

Jag dricker kaffe och köper chokladkakor. Det kostar, det gör det, men man måste också ha en annan attityd, och det är att inte vara för snål mot sig själv. Jag har två exempel. Det ena är Gunnar Smoliansky, som alltid åt lunch ute, alltid satt på en krog och åt god mat. Gunnar var en finsmakare och helst skulle krogen också ha en del snygga kvinnor att kolla på. Det var så med Gunnar, han hade god smak på mat och på livets goda nöjen. Jag frågade Gunnar en dag: Hur fan har du råd att käka ute varenda dag? Gunnar kollade på mig: Är du säker på att du har råd att inte äta ute, inte äta denna goda mat?  

Han hade så rätt, så. Det andra exemplet är en kvinna jag känner. Jag försöker ofta få med henne på ett kafé där hon bor. Ett läckert, supertrevligt fik. Det är för dyrt, det är hennes ständiga svar.  Och jag vet hur mycket pengar hon har på banken. Det är för dyrt, en farlig inställning. 

Så, var det med det. 

Som sagt, isen la sig, svartis, farlig, lömsk, spännande, vinter kommer.