Så startar vi om....


 De två vackra systrarna får bli början på bloggen igen. Jag bestämde mig för att inte skriva mer på Insta och Fejan, helt enkelt för att jag orkar inte med allt som bara passerar. Ni får förlåta mig, men jag ids inte kolla på matbilder, småbarn, hästar och blommor,,denna eviga röra av oväsentligheter, som skulle kunna vara absoluta väsentligheter om man ansträngde sig för att meddela det hela som väsentligheter.

Därför bloggen, nystart.

Som snart 74 måste jag framkalla en bild av hur jag ser på livet, på det som komma skall. Ekerwald uttryckte det så vackert i DN, om att vara 100 år. En man utan framtid, som bara kör på och inser att det kan ta slut nu, i denna sekund.

Samma här. 

Vad ser jag för bild framför mig, vilken bild vill jag vara? Det som hela tiden ligger i mitt huvud är den här med författaren, vid ett skrivbord, ett hus i värmen, det enkla, ganska isolerade livet, men med en del galna partyn då och då. Allt ifrån det som förväntas.

I Stockholm på midsommarafton är det helt lugnt, tänker tanken på att bada, men jag vet att på Långholmen och andra badplatser är det galenskap. För tjugo år sedan, trettio år sedan, hade jag platser dit jag kunde cykla och bada ifred, ensam, naken, på Långholmen, i Tanto, Reymers, försök med det idag. Jag åkte grusslingan förbi Eriksdalsbadet, bortåt Tanto, på varenda liten plätt låg det folk och pressade som sardiner.

Glöm bad om du inte går upp klockan sju på morgonen. 

Just nu är jag mest intresserad av det lilla inbördeskriget som pågår och startat i Ryssland. Vad går det ut på? Vill Wagner komma till makten, hans uttalande igår om hur ryssarna ljugit sig in i kriget, hur Putin duperat det ryska folket, var ju helt pro Ukraina. Det blir en intressant utveckling och en smäll för Ryssland att ta itu med. Ju fortare Ryssland kollapsar och får till en ny regim, desto bättre, samtidigt som man undrar vad fan Wagner har komma med i den frågan. Det är ju en arme av kriminella. Vi får se, utvecklingen följer...

Kommentarer

  1. Läste också Ekerwald i DN, och trots mina ringa snart 66 år, så kände jag likadant. Närhelst en annan dimension. Att leva på gränsen, optimerar närvaron i alla fall. Ingenting ont…
    Udden

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg