Dom snackade om Zappa..

På min gata står en av de vackraste konstverk jag vet. Kvinnan med barnvagnen och barnet i sin famn. Fantastisk skulptur men så ofta förstör man miljön den står i. Antingen parkerar man tio sparkcyklar framför så den inte syns eller så sätter vegrestaurangen upp en stor flyer som viner i vinden och är direkt skitful. Otroligt okänsligt.
 

Jag börjar hata de här sparkcyklarna. Kan man inte styra upp parkeringarna så kan man lika gärna sänka skiten i Saltsjön. De slängs ju överallt och jag menar överallt.

De snackade om Zappa på nätet idag. Jag har plåtat honom två gånger. Roligaste gången var då vi skulle åka hiss och en av hans tjocka bandkompisar också trängde sig in i hissen. En sådan där gammal skapelse där man drar dörren först och sedan går hissen igång. Ja, två meter och sedan satt vi en timme i hissen och babbla. Var är bilderna? Ingen aning, måste ha gett bort neggen till någon???

Jag stannade hemma hela dagen, en snabb sväng på fiket. Det tar emot att gå in på fik fyllda med ungdomar, en sak är att sitta ute men inte gå på fik som är överfulla. Nu kommer ju hösten och fiken blir fulla o vi får inte sitta ute. Jag tycker det vore en enkel grej att tillåta oss att sitta ute och fika under sådana här värmegrejer. Det skulle göra livet mycket enklare och bättre.

Jag läser om Patti Smith, imponerande hur hon klev upp vid fem på morgnarna och skrev medan barnen sov, i några timmar, sedan var hon normal morsa. Impad. Jag är en sådan som behöver nio timmars sömn, fattar ändå inte vad jag ska göra med all tid. Själv skriver jag på morgonen också, mellan 07 och 08, blogg, brev, mail, allt, det stora problemet är att arbetsdagen är slut vid nio, sedan hänger jag bara runt.

Det gjorde Patti Smith också, hänger runt, hängde runt. Ur det kommer det en massa fina grejer om man har tur. Har man mindre tur händer ingenting.

Just nu vet jag inte vadjag vill. Ibland kan jag tänka den ohemula tanken att man kanske skulle dö vid 75, vad ska man göra efter 75? Leva för att överleva? Det brukar lösa sig, men insikten om att gnistan finns men det är svårt att tända det sura virket är klart påfrestande.

Om jag skulle skissa upp ett idealläge så vore det att någon tog mina bilder och gjorde bok och utställning. Jag ska bara säga ja och amen, och sedan skulle det vara kul om någon tog alla mina bra texter från tex bloggen och gjorde bok, utan att jag hade någon aning om det. Helt underbart vore det. Själv har jag noll lust att hålla på med det. 

Ja, det är märkligt som det är. Å andra sidan blir jag ganska lycklig då jag läser gamla Facebookinlägg jag gjort, de är alla hämtade från bloggen, så man kan lika gärna läsa bloggen. Frågan är ju hur jag ska få folk att läsa bloggen och så där rullar det på och kommer ingenstans.

I alla fall Zappa, han hade en jäääääävligt grym violinist med sig i bandet. Det är det jag minns mest och sedan befrielsen då hissen kom igång igen.