0854

 

0854, jag har fem minuter på mig att skriva en blogg. Jag brukar säga att jag måste vara uppe ur sängen klockan 0900. Det blir uppåt 30 grader i Naxos några dagar. Jag längtar tillbaka, läste Kallifatides senaste bok. SÅ bra han skriver. Jag skrattade hjärtligt flera gånger. Han har det svenska, men framför allt det burleska grekiska. Greker har en fenomenal förmåga att utrycka sig bryskt men med glimten i ögat. Säger man i Sverige, som greker ofta säger om saker, så fick man onda öga direkt av PK-människort.

Han beskriver så fint en kärlekssaga eller flera sagor och samtidigt får han fram skillnaden mellan Grekland och Sverige. De tama svenskarna, eftertänksamma, förlitande sig på staten, något som nu långsamt men säkert eroderar i takt med sossarnas totala förfall och privatiseringen av skolor, dagis, sjukvård. Snart har vi förlorat allt. Samtidigt finns där grekerna med sitt totala och förståeliga förakt för staten som alltid varit totalt korrumperad, behovet av att  ha folk kring sig, hettan, retsinan, den grekiska känslan av att alla älskar Grekland men ingen grekerna.

Det är en fin, mycket rolig bok som innehåller så mycket kärlek, humor och yttersta allvar. En skön kvällslektyr.

Jag tror Trump är sjukare än man påskiner. Jag tror att han inom någon dag har samma läge som engelsmannen hade, gränsfall på att kola. Vi får se. 

Det är grått ute, varför är alla morgnar gråa här i Sverige på hösten? Det är klart deprimerande. Jag har i alla fall läst igenom massa artiklar med Patti Smith. Vissa människor behöver man inte läsa så mycket av, det räcker med några artiklar. Jag älskar att läsa om hur de lever och bor. Christer Strömholm inspirerade mig alltid genom hur han bodde, smått, enkelt, billigt, ofta på tre ställen och alla såg likadana ut.

Georgia O´keffe  är min dröm. Hon är kanske den människa som inspirerat mig mest av alla genom att bo o arbeta som hon gjorde. Bara tanken att bo så och bli så gammal och ständigt syssla med sina drömmar. Henry Millr en annan, hans enkla place i Big Sur. Jag är helt besatt av enkla place, billiga place på fantastiska platser. Halvars, polarn i Portugal, la ut en bild på sitt place, en grind, utsikt ner över havet. Gick nästan bananas, så läckra vibbar det gav. David Alan Harvey och hans hus i Outerbanks, en sommarstuga, ger mig ilningar av kärlek. Jag är som besatt av att se hur folk bor, hur det ser ut där de arbetar. Men, det måste vara enkelt. Får jag se en femrummare på Östermalm med alla värsta designprylarna spyr jag.

Ja, alla snöar in på sitt. Förr kunde jag drömma om att se i fotografernas fotoväskor och det fanns en amerikansk fototidning som alltid visade vad de hade i väskan. Jag gillade det, själv hade jag minmalt, en Leica med 35 mm, en Nikon med 180 mm, kanske en 21 mm till Leican, tio rullar film. Det låter lite, men jag tycker det idag låter tungt att bära i min gamla Domkeväska, minsta modellen. Idag när jag känner på en Leica M6, typ, så tänker jag alltid, vilken jävla klump, eller ännu värre, de nya, hopplösa Leicorna. Till och med Fujifilms 100 x är alldeles för klumpig för mig. Det räcker med mobilen, har satt på ett tjockare skydd som gör att den känns mer som ett arbetsredskap.

Så kan det vara, fortfarande disigt, kvart över nio, lite försenad alltså. 20 000 kollningar på bloggen förra månaden. Vi kämpar på.