torsdag 31 juli 2014

När man står i gräset..

När man står naken i gräset på morgonen och pissar kan man känna lite olika saker. Tex vinden som plötsligt vänt, för första gången signalerar om något annat. Höst. En skön vind i och för sig, fylld av klarhet och förhoppningar. Ingen vind för mig, inte ännu i alla fall. Det är sista dagen i juli och jag ska avverka augusti, sept och oktober innan jag börjar prata om höst.

Jag är i stan en dag, för att ordna som det heter. köra tvätten, se över organisationen. Vissa perioder i livet, om året, är organisation, andra bitar är produktion och den sista biten är meditation och återkoppling. Det går aldrig att bara köra på.

Jag läste den tjocka boken Sonen, en märklig bok må jag säga. En slaktkrönika, förlåt släktkrönika. En bok fylld av det värsta våldet från första till sista sidan. Det mest intressanta var att läsa om indianerna, rent etnologiskt skrivet. Otroligt fascinerande, även deras våld var ytterst grymt. Det som slår mig efter att ha läst igenom boken är våldet, detta våld som USA byggdes av och på. Där svaret alltid fanns i mynningen på en gevärspipa. För mig förklarade boken hela USAs våld och amerikanernas fascination för våld. Hela landet är byggt av våld och våldets principer.

Jag lever i Sverige och Europa. Sverige är ett land befriat från våld, och våldsprinciper. Vi är ett fredligt folk även om vi då och då begår snedsteg, men ingen av oss är uppväxt med en  saga om vårt land som ett land där man tar och får allt genom att krossa någon annan. Det ska vi vara glada över.