Ibland kommer den över en: Lyckan. Jag minns när jag stod i Kastro/ Naxos, i vår lya och monterade bilder till en utställning jag skulle ha på ön. Det var varmt. Jag stod inne i lyan, halvnaken, kände värmen och vinden som ven som en lätt bris genom fönstret, mellan rummen och gled över min svettiga rygg. Hur jag då kände att det kan knappast bli bättre. Stå halvnaken, montera bilder i ramar, veta att man ska ställa ut, se havet och känna värmen.
Det kallas lust, att vilja leva.
Idag kände jag samma sak då jag paketerade bilder till Västerbottens museum, ställer ut i mitten av september med Skogsnäsbilderna. Varmt, fok på gatan, halvnaken, en svag bris. Kallas lycka, kallas lust.
Bilderna är sommarbilder och sommarbilder är inget annat än sommarbilder. Kan kallas lust och lycka. Om det är så, det får vi se till hösten.
