torsdag 10 juli 2014

I vanna be a rider...

Min uppfostran kom genom litteraturen och några enkla förhållningssätt från mina föräldrar. Typ: Ljug inte( har jag brutit mot). Behandla folk som du själv vill bli bemött (har jag alltid levt efter). Gör så gott du kan, det räcker. Gnäll inte, pröva själv först.

Ja, och sedan var det böckerna. Speciellt de här cowboyböckerna där en ensam sheriff gör slut på gangstrarna och sedan rider iväg ensam mot horisonten. Möjligtvis har han sagt: Hasta Luego innan han knäade till kusen och den galopperade iväg till nästa uppgift.

I vanna be a Rider. Så är det bara. Jag vill vara en rider. Min polare Axel är en rider, duktig som fan på sin grej, men i grund och botten en rider. När jag tittade ut genom fönstret i morse såg jag ett gäng fransmän, fem snubbar och två brudar, på sköna, riktiga racers, slitna hojar, med riktiga skor och skön outfit. Såg använt ut och de hade den här rätta looken: Riders, riktiga riders. Jag blev fan till mig i trasorna och gick ut för att snacka med dom, men precis då drog dom.

Sköna dom var, ett riktigt skönt gäng som cyklade och hade roligt. I Svedala är det alltid så jävla strängt, Vassa hojar, dyra kläder, watt, hålla formen, man måste inse att det finns en annan nivå också: Ridersnivån. Att man kör, men man har också kul. Man kör för att ha kul. Som när jag började plåta. Inte fan tänkte jag på mellantider då eller pengar. Man ville bara hem och framkalla för man skulle få se hur bönan såg ut som man knäppt några kort på. Man dog ju nästan av den känslan, att få kolla in läget, se hur mötet utvecklats.

Det var en blandning av teknik, kåthet, skönhet, kul, kul, nya chanser, nya kort, nya snack,,,aldrig en tanke på pengar, karriär, framtid,,,bara nu, här, kolla in..

Åh, dessa riders...I vanna be a rider,,,så jag hoppade i mina egna brallor, plocka ner ett par badbyxor i tröjfickan, drog ut i värmen. Åh, fartvinden, ni vet FARTVINDEN,,,åh, så skön, skön,,och badbyxorna låg där och skavde och jag var så nöjd,,hade ju fan sorterat upp 300 bilder på morgonen.

I vanna be a rider,,,på vägen hem gled jag på, det var som att knulla, underbart, en fas av medvetslöshet, svett på ryggen, en svag vindilning, hela horisonten öppnade sig. Jag gled över den tomma Ringvägen, in i mina kvarter, drömde om att de franska ridersena skulle komma tillbaka. Men ack nej, en enkel bulle och kaffe fick ta mig tillbaka till verkligheten.

Hasta luego, mina vänner, Manana är manana, min kropp värker av sin egen skönhet.
I vanna be a rider..................