måndag 28 juli 2014

Miro och Micke Berg.


Om jag skulle plåta färg skulle jag helt ge upp alla politiska och sociala ambitioner. Jag skulle bara göra vackra bilder, som dessa. Bli en fotografins Miro. Jag har aldrig gillat sociala reportage i färg, vet inte varför,men det tilltalar mig inte. Det första konstverk som slog an riktigt hårt i mig var de färgbilder mamma rev ut ur året Runt och satte i ram hemma hos oss. Det var Dardel, sedan på sjuttiotalet sprang jag mycket på Miros gatumålning på Ramblan i Barcelona och hans fantastiska målning av den katalanska flaggan, blodet som rinner som på en husvägg. Jag han se Salvador Dali i Stockholm och i hans ort i norra Spanien innan jag gick på den mest otroliga konstupplevelsen i mitt liv: Giaccomettis grejer på Lousiana. De slog undan benen på ett sätt jag aldrig känt förr eller senare då det gäller konst.

Som sagt. Plåta i färg, ja då blir det ala Miro.