Tomhet och Passion

 Det här med att skriva om tomhet och passion. Jag tänkte mycket på det då jag fick cancer och skulle opereras. Jag kom plötsligt in i ett läge där livet kanske inte var oändligt. Jag var 66 då, och jag satte upp ett tidsmål, så många år till skulle jag leva för jag ville inte svika min fru. Och tidsmålet var också satt så jag skulle  känna att jag var klar, färdig med livet. I alla fall så pass färdig att jag med gott mod kunde lämna det.

Det går inte att lämna det med gott mod för jag känner mig långt ifrån färdig. Operationerna gick bra och jag har passerat tidsgränsen, men känslan av att livet är ändligt är ändå stark. 

Det gäller att finna en passion. En passion som rubbar alla tvivel. Min fotografiska karriär är över. Det är möjligt att det blir någon utställning framöver för det borde det bli. Mina bilder är en unik skildring av en tid som gått. Min blogg borde också överleva, men allt detta är förvaltande. 

En passion är att börja från början. 

Att köpa husen på Naxos var en passion. Det är en kärleksaffär. Att skriva är också en passion. En alldeles egen värld, dessutom väldigt billig och enkel värld. Det kostar ingenting att skriva och att skriva är ett universum där man lär sig saker och ting varenda sekund man håller på, varenda sekund man är i sin bubbla. Det är också otroligt enkelt att publicera en skriven bok till skillnad från en bok med bilder. Dessutom behandlas de som skriver med en viss respekt. Fotografer behandlas som skit.

Men, jag tänkte skriva om tomhet och passion. Vad gör man då man inser att det man gör inte är tillräckligt för att fylla tomrummet?

Min polare ringde igår. Häromdagen gick vi längs Paralian, gågatan och vid kajen låg det en segelbåt, en liten segelbåt där kanske två personer fick plats. Ingen sovplats utan en ren racer. En båt som var byggd i perfektion. Allt som man tävlar med blir byggt med perfektion. Det är den enkla sanningen.

Polarn som är en gammal seglare, passionerad seglare, som haft fantastiska segelbåtar och levt och bott på sina båtar gick bananas. 

Vi var tvungna och gå och ta en öl och snacka om båten. 

Sedan åkte han med färjan och igår ringde han några gånger. Det hade slagit till. Nu skulle det jävlar i mig köpas en sådan där bår. 5.70, snacka om konstigt namn, men en racer var det. 

- Jag satsar allt jag äger. Jag klarar mig på pensionen. Och då han säger klarar sig på pensionen så har han samma pension som mig, typ 13000 kr rent i månaden. Men, vi är fixare. Vi tror på att man klarar sig.

Några timmar senare ringde han igen och nu jävlar hade han hittat en båt i Frankrike. Nu var frågan bara hur vi skulle få hit den,,,ja, så gick samtalet och jag kunde inte låta bli och skratta.

Jag såg hur vi, en åttioåring och en sjuttiotreåring glider ut ur hamnen, drar upp spinnackern, den slår ut som en bubbla. Jag är gast, har seglat mycket i mina unga dagar, mina grannar var världsmästare i Ok-jolle och jag byggde egna båtar som sjönk, välte eller ruttnade bort. Jag började bli lika upphetsad som polaren, en passion började vakna till liv i kroppen. Klart som fan vi ska ha en båt. Så nästa sommar, eller till hösten, ser en båt med stor blå spinnacker dundra fram mellan öarna i Small Cyclades så vet ni. Det är vi.