The night is falling fast
September är månaden då vinden vänder. Det sägs att det är en ödesdag denna söndag den 9 september 2018. Ödesdagar för mig är dagar då döden klappar på axeln. Dagar då alternativen inte finns längre. Det kan vara förtvivlans dag eller lättnadens, men det är alltid sorgens.
September, söndag, valdagen. är ingen ödesdag. Det är en dag med alternativ, dåliga som goda och det ät heller inte en dag då döden knackar på axeln. Det finne en dag efter söndagen, flera dagar, kanske de ligger som en ljuvlig raksträcka att bearbeta.
Night is falling fast. September gets into oktober. Himlen ändrar färg och molnen glider som på kullager över bergen. Jag längtar.
The night is falling fast. På Cafe Neon tunnas det ut. Det är en dag i morgon, kanske övermorgon också.
På natten ser jag molnen och stjärnorna. Det är alldeles klart och morgonen kommer att bli som krispig mjuk grädde.
När den kommer tar jag min vandringsstav, går min runda, den elaka hunden som vaktar en sten ser slött på mig. Den har också insett fakta. Den är dock alternativlös. Det är inte jag. Min plikt är att leva och den tar jag på allvar.
