The door...

Dörren. I stormen. Känner en viss uppgivenhet. Det som retar mig mest med valet är att om man röstat på V så har man röstat på ett extremistparti. Det finns tydligen två extremistpartier i valet, det till höger som bygger på nassetankar och så det till vänster, som är som sossarna var för 20 år sedan.

Trött blir man, det är det enda jag tänker säga.

Nere i en dipp och dippen handlar om görandet. Jag är mer hantverkare än fotograf, skrivare eller vad fan jag ska föreställa. Mitt problem är att jag blir aldrig nöjd eller glad över det jag gör. Jag blir nöjd och glad i tio sekunder. Jag tycker den här bilden är fantastisk. Någon grym snickare har gjort den här fantastiska dörren som jag knäppt med min kamera. Just det att jag knäppt den ger mig tio sekunders lycka, men sedan är det slut.

Det blir andra bilder och sedan är det slut. Jag tror fan jag är lyckligare om jag är en liten Cornettoglass, men så kan man ju inte heller hålla på. Så frågan är: Hur håller man i lyckan och varför tar den slut så snabbt

Nåja, det är en vacker dörr, får räcka med det. Eller....