En början till någonting

Stormen viner, lyssnar på musik, ska ge mig ut till havet. Funderar på nätet, paradigmskiftet. Jag märker allt tydligare att Fejan o Insta är det enda som fungerar om man ska nå ut. Folk läser bloggarna allt mindre. Samtidigt är ju Fejan och Instas svagheter att det aldrig blir ett möte, blir inget sagt. Man trycker på en knapp och sedan är det över.
Då läste jag om en kvinna som skrivit på en dikt i fyrtio år, som en beskrivning på hur det var och är att leva ett liv. En daglig påminnelse om livet.

Jag tyckte det var vackert. Det är vackert med dagbok. Lundells Vardagar är  en slags dagbok. Jag vet inte vad man ska sätta för etiketter på saker och ting, men en löpande text är en löpande text och med tiden blir det något mer. En berättelse om livet, vackert så. Och så ser jag på min blogg. Det är en berättelse om livet, nu som då. Om någon läser det nu eller senare spelar ingen roll. En dag, med lite tur, blir det läst och det är verkligen vackert så.