Hörnet i Chalki och Brennerpasset
" Once upon a time" stod jag vid Brennerpassets början. Vägen dit hade gått över Tysklands motorvägar, liftandes och till slut stod vi vid det väldiga bergets fot.
Vi började vandra uppåt. Det är ett högt pass, mycket högt pass och det tog oss många timmar den natten att komma till toppen. På andra sidan hägrade Italien, Venedig, Verona och Romeo och Julia.
Den natten, på vägen upp, kom kylan smygande och jag hade en del hägringar. När jag var på väg att kasta in handduken och bli religiös så blev vi upplockade av en liten Fiat, avslängda på tullstationen. Den lyste varm och vänlig och Uffe, min liftarpolare, tog fram gitarren och sjöng något smäktande. Tullgubbarna bjöd på soppa och rullade cigg. Det var ett mansprov att rulla en cigg, kunde du det, var du hemma överallt.
Någon sa att dom skulle till Verona o vi fick åka liten Fiat igen, nu nedför bergsvägarna och inom någon timme rullade vi in i Verona på morgonen. Vi hade som vanligt inga pengar, men Uffe sjöng något smäktande och jag trollade lite och vi fick lite stålar och hemrullade cigg och sedan bjöd två systrar oss hem att sova hos dom. Man tänkte väl en och annan charmig tanke men åsynen av deras morsa tog bort den charmen direkt.
Vi vaknade på eftermiddag och som dom luffare vi var gav vi oss ut på gatorna och spelade och trollade smäktande. Vi passerade både Venedig och Rom och Pisa och hamnade till slut i underbara Marseille, i Frankrike, där polisen tog oss och skickade oss norrut.
Jag vet inte vad som fick mig att tänka på Brennerpasset, kanske var det vägens krök, kanske den italienska krogen strax till höger, kanske var det min hemliga längtan efter en kvinna som från femte våningen skulle kasta ner en hemrullad cigg och skrika: Bravo, bravo, ciao...
