To be a Rider
Axel är en Rider. Jag har några sköna unga pojkar och flickor till vänner som är Riders. Polare som kör på, som ser till att det sker något, som gör skillnad.
Sedan har jag ju också en massa äldre polare som är Riders, som kör på och gör skillnad. Det är de här typerna som gör livet roligt att leva.
Jag gifte mig ju, såg just nu på Fejan att uppåt 430 pers har gratulerat. Det känns fint, att så många tyckte det var fint att vi gifte oss. Det är bara att tacka och vara tacksam för att så många tycker det.
Jag tog en runda i morse med nya tröjan. Benvärmare också och mina benvärmare är inga fancy grejer, avklippta gamla långkalsonger som jag stoppar ner bena i. No money at all.
Själv är jag PensionärsRider. En som tycker fikat och snacken är lika viktiga som milen eller carvingen.
En gång i tiden trodde jag att jag skulle stå på topp som skidåkare i 65årsåldern. Det kanske är så. Det kanske är så med fotograferandet också? Många ger mig råd på vad och hur jag ska plåta?
Varför gör dom det? Om de tycker det finns viktiga grejer att göra, gör dom själva. Jag har gjort mitt, jag är mer intresserad av att unga människor utvecklas, tar initiativ och att jag kanske kan vara med på ett hörn och få känna historiens vingslag. För mig är det inte viktigt längre att bli bekräftad, visst lite, men jag vet att jag är bekräftad. För mig handlar det mest om att få leva bra, vara en schysst människa och syssla med det jag känner att jag vill syssla med.
