Om ett gathörn eller det osynliga synliga

 Hur mycket kan man ladda in i bilder som inte visar något? En gång i tiden såg jag en bild på en korsning, bara gatstenar och en pil. Visste det var Koudelkas utan att veta. Han särpräglade stil syntes till och med i den enkla bilden.

Att fylla en bild med drömmar? Går det? Så klart det går. Allt är ett självporträtt. På fiket satt trädklipparn och längtade till Nya Zeeland. Min väska är packad. Jag är på gång. Kände en slags sorg, den sorg jag alltid känner då jag ska resa. Allt som är uppbrott skapar en sorg hos mig. Jag skyndar så snabbt jag kan till rörelsen. Då blir jag lugn igen.
 Koudelka. Jag vet inte vem som tagit den, väldigt fin i alla fall. Jag har en regel om att aldrig publicera andras bilder på min blogg, tycker helt enkelt att det är ett jävla missbruk. Nu gör jag ett undantag för bilden är så fin och så fort jag vet namnet på fotografen ska jag meddela det.
Bill Jay tog bilden.