Om hur det är?

 Om hur det är? Det som först måste sägas är att jag älskar att skriva på den här bloggen, min blogg som jag haft sedan 2006,  men 2012 raderade jag den, la ner bloggandet, men så fick jag lust igen och började skriva blogg igen och den blogg som jag hade mellan 2006  och 2012, hade jag raderat, men en vänlig människa hade sparat den och skickade den till mig precis innan jag skulle starta med min nya blogg 2013.

Det är något annat att skriva här. Facebook blir en slags tävling. Jag ska inte sticka under stol med att jag länge kämpade för att få upp siffrorna på Facebook och nu har jag över en millionbesökare  på 90 dagar, eller runt 400 000 i månaden.

Det betyder något, men inte allt. Att skriva på Fejan är som att ha ett jobb, man är övervakad. Det är jag inte här och det är just det jag tänkte skriva om.

Jag är i den sista fjärdedelen av mitt liv, jag har ingen större lust att kämpa för berömmelse, eller för att synas. Jag klarar mig ändå. Tanken på att ställa ut, eller göra böcker, känns inte viktig, men ibland får jag lusten, men egentligen har min lust gått allt mer åt ett håll som säger att jag vill vara ifred. Jag läste precis om JJ Cale, som dog på min födelsedag 26 juli, han blev 74 år. Han turnerade lite, ville nog helst sitta hemma i sin camper och göra sina låtar. Han fick ju bra betalt ändå till slut då Eric Clapton spelade in Cocaine och After Midnight,  två klassiker.

Jag blir allt mer intresserad av platser, Kalifornien, Grekland, Norrland och det är aldrig stora städer. Dom är jag trött på. Jag är också trött på moderna hus och lägenheter. Jag vill ha något enkelt, gammalt och där solen alltid lyser, med ett och annat regn för den meditativa mooden.

Jag ska snart åka till Grekland, vårt stenhus, där det tar en fyra dagar att få upp värmen om vi varit borta och vintern kommit. Det är fuktigt, rått, men att tända brasan, se elden brinna höra acn pumpa ner varmluft och ha ett tjockt duntäcke över sig i sängen är kanske den mest inspirerande känslan jag vet. Man lever, man kämpar för att leva och natten är en trygg famn.