Gröna Lund....

 ”Fönstren stod öppna. Det gick att höra ljuden från Gröna Lund. Högsommar, juli, skulle fylla tjugo. Det var en lånad lägenhet, enkelt möblerad. Vattnet rann över mina nakna axlar då jag lutade mig ut genom fönstret. Hans händer var på mina bröst. Han var i mig bakifrån. Jag särade på benen och bjöd in honom mer. Det var som jag domnade bort i kroppen, bara regnet som kyligt rann ner över brösten. Jag hade träffat honom vid Tyska kyrkan, druckit en öl, två kanske, innan jag följde med honom hem. Han stötte hårt i mig. Det var en vacker man, stark och mjuk på samma gång. Han lyfte upp mig på fönsterbläcket och kom djupt i mig. Jag kände hur han hårdnade. Jag smekte mig själv, ville se honom komma på mig. Han blundade och jag drog ur honom, runkade hårt och han kom i kaskader över mina lår. Han höll om mig, kysste mig i nacken och jag kände regnet, hörde ljuden från Grönan”. 

I vår tid, en annan tid. Från en bok jag skrev någon gång.