Livet på Möllan, en ny bok.
Livet på Möllan.
En gång i tiden stod jag på Jean Hermanssons balkong och såg ut över Möllevångstorget. En kvinna med röd basker drog en barnvagn under balkongen och jag sa till Jean. " Du borde göra en Eugene Smith, som då han plåtade från sitt loft i New York."
Då visste jag inte att Jean hade plåtat torget sedan länge men nu har han, efter sin bortgång, gjort sin Eugene Smith, "Livet på Möllan", med text av Daniel Möller.
Det är en ömsint bok, i början är det korta citat som förklarar lusten till att fotografera, nyfikenheten, att vara ute i verkligheten, att bearbeta det man ser, till en form.
Bilderna är ganska olika de Jean tagit på sina jobb, arbetare, järnarbetarna, där är bilderna exakta, fantastiska kopieringar, jobbat med kontraster och släckt ner ljus som stört bilderna och skapat starka, enskilda bilder. De bilderna, är precis som hos de flesta fotografer, lite mindre privata och mer reportage. I den här nya boken är det mer åt det privata, känsliga, grå hållet, vardagen, inte alls den här exaktheten, mer en känsla av ett liv i vardande, och texterna är kvicka och samtidigt eftertänksamma, barnen kommer in, mer stillsam poesi.
Nils Petter Löfstedt, som orkestrerat det här projektet, har gjort som han gjorde med Himlens mörkrum, återvänt med gamla kopior, vandrat på torget, visat bilderna tjugo år senare och skapat en ny kontakt och på så vis och byggt en historisk brygga som Daniel Möller fint beskrivit i sina texter..
Jag har hängt en hel del på Möllevångstorget, sovit hos Jean då och då, och det som är mest frapperande med bilderna är den ickestress som de innehåller. Man kan se att det bitivis är hårt arbete, men det finns ingen stress i bilderna, det finns ett slags utrymme för tiden, snacken, kaffet, barnen. Jag ser några barn som sitter på några stenar i en alldeles egen inåtvänd kontemplation. Det ser man inte idag, och precis som någon säger i boken. "Den Möllan vi ser på bilderna finns inte idag".
Om jag bodde i Malmö och skulle ge bort en julklapp så tycker jag den här boken är en utmärkt sådan.
Bilderna är från boken, och min bild på Jean är givetvis på hans balkong.