Jag kommer aldrig til NY.
Jag går och köper en semla, förlåt Berlin, men det är sånt jävla skitväder och jag blir halvgalen av regn och slask.
Jag läser den ena boken efter den andra och lyssnar på de upprörda rösterna. Nu är det Horace och Liv. Horace var visst dominant. Man kan vrida och vända på det där, men man kan också uppleva, som man, att det är jävligt svårt då en brud bara sitter och kniper käft och försöker se smart ut. Det är alltid två som dansar tango, som man brukar säga. Man kan också säga att vissa har utvecklat en fantastisk fäbless för att skylla på andra då det inte går som man vill...
Just det, skulle vara snäll idag. Hur går det till?
Ju äldre man blir, desto mindre intresserad blir man av människor. Just det här att man inte är ute efter sex gör livet lite mindre socialt. Varför ska man sitta och plåga sig med ett skitsamtal om det bara ska vara ett skitsamtal. Då kan man lika gärna sitta för sig själv och beundra sitt eget ego.
Min fru är alltid på mig," måste du prata med alla"?
Ja, men Herregud, de flesta ser ju så förbannat deppiga ut så man måste ju ge dom ett gott ord då och då. Pigga upp sig heter det väl?
Nu är semlan nere, jag har gjort budget, sorterat bilder och suttit fyra timmar över Ikea Grekland och försökt röna ut hur man ska transportera grejer till ön. Då ringer en polare från en annan ö och han känner en transportör som ska ordna det hela lätt och enkelt.
Ja, inte fan kommer man till NY inte, och inte kom jag till Katrineholm heller. Däremot kan man ju undra vad Vivian Maier var för jävla tokstolle? Alla dessa filmer hon knäppte,men inte framkallade. Hon var precis som Winogrand, en annan tokstolle, som hade tusentals rullar oframkallade då han dog. På något vis har det tiltat. Varför knäpper man bilder om man inte ska se dom? Är det något man går igång på? Jakten, är det sexuellt,,,,,i alla fall undrar ju jag då varför man inte bara torrknäpper, skippar filmen? Blir ju fan så mycket billigare.
