Det slutar som det börjar
Det slutar nästan patetiskt. Jag kör sönder knäet. Inte allvarligt, men tillräckligt för att inte kunna åka mer.
Det slutar med att vi dricker kaffe hela dagen och känner solen värma oss. Det slutar med att jag sätter mig i bilen och kör hem. Det slutar med att skidorna kommer att hamna på vinden.
Det slutar med att något nytt börjar. Det slutar med att det börjar. Det slutar med att jag unnar mig årets sista semla och att jag hämtar slangar till däcken till racern.
Det slutar bra, lite patetiskt, men det är en bra känsla.