tisdag 10 juni 2014

Niclas Östlind

Jag läser Niclas Östlinds bilaga till disputationsupplagan av Performing History. Det är intressanta intervjuer med Pär Frank, Åke Sidvall,  Gunilla Knape, Leif Wigh, Per Hemmingsson, Lars Hall mfl. Det framgår med tydlighet hur krångligt det har varit att skapa det som en gång i tiden var ett slags fotografiskt museum på Moderna. Stora motsättningar, men ändå ett försök att komma någonstans. Idag är det ju helt dött och på posten för fotografin på Moderna sitter ju en människa som inte alls verkar speciellt intresserad av fotografi.

En annan intervju är den först med Lars Hall oh sedan Lennart Durehed, om Obscura. Jag minns när Obscura kom och man var ganska tveksam, hade enligt mig, väldigt ojämn kvalitet på utställningarna, men var ändå ett fint galleri, precis som Galleri Gauss, som också var i Gamla stan. Obscura fick ju stark kritik från vissa fotografer för att det var för kommersiellt osv, samtidigt som dessa fotografer idag säljer sina verk svindyrt på den kommersiella marknaden.Det är tidens gång som märks. Tanken om att man ska ta ansvar för sina bilder, som Strömholm uttryckte det, har väldigt lätt försvunnit i den nya tiden och de nya pengarna.

Det är alltid intressant med sådana här historiska genomgångar för det blir ganska tydligt hur vissa har svängt, vilka ideal som rått och vilka som råder. Det är också intressant att rannsaka sig själv, hur ens utveckling varit sedan 1969, då jag började med fotografi på allvar. I samma veva kollade jag igenom Bildtidningen  från 1984. Fantastiskt kul att kolla i och fantastiskt trist att se hur dåliga dagens bildtidningar är i jämförelse.